Trishs berättelse Sakroiliakaledfusion

Trish började få ont i sakroiliakaleden i andra trimestern av graviditeten 2013. Tyvärr fick hon en felaktig ischiasdiagnos och hade väldigt ont under förlossningen, vilket gjorde saken värre. ”Jag gick från att vara mycket aktiv och motionera till att jag behövde en rullstol eller en elskoter för att kunna handla i affären och jag tog hydrokodon dygnet runt,” säger Trish. Sedan hörde hon talas om SI-fusionssystemet Rialto™. Åtta månader efter operationen tränar hon för att springa ett lopp på 5 km.

ATT LEVA MED DYSFUNKTION I SAKROILIAKALEDEN

Efter att hennes son fötts fortsatte Trish tillstånd att förvärras. Hon hade ont i SI-leden och ljumskarna, och svårt att gå eller stå även under kortare perioder. Hon var tvungen att sitta i en stol och titta på när hennes son lekte utomhus. ”Det var förödande för mig som mamma.”

I sin jakt på smärtlindring testade Trish alla tillgängliga metoder: SI-ledövningar, SI-ledinjektioner, radiofrekvent nervablation, läkemedel, sakroiliakabälte, is, värme, vila – och så vidare. ”Det kändes som om jag skickades från läkare till läkare och tillbringade livet i väntrum utan varken svar eller smärtlindring. Jag är förvånad över att jag lyckades behålla mitt jobb.” Så småningom remitterades Trish till en ortopedkirurg för SI-ledfusion efter att ha fått diagnosen dysfunktion i SI-leden.

Genom efterforskning lärde sig Trish om skillnaderna i metoderna för SI-ledfusion. Hon hittade en video av dr Carter Beck på YouTube, gick med i flera Facebookgrupper om SI-lederna och pratade med patienter som hade SI-fusionssystemet Rialto. Trots att Trish redan hade en inbokad fusionsoperation med lateral metod beslutade hon sig för att flyga från Tampa till Montana för att få ytterligare ett utlåtande från dr Beck.

”Efter att ha träffat honom var jag 100 procent säker på att det här var rätt metod för mig och jag avbokade min andra operation med SI-ledfusion där hemma. Jag har ett litet barn nu och möjligheten till omedelbar viktbelastning med Rialto var mycket bättre för mig plus en lättare återhämtning.” Hon flög över hela landet, via fyra flygplatser, eftersom hon trodde så pass mycket på den kirurgiska metod som används med Rialto-systemet.

Åtta månader efter operationen kan Trish träna yoga, springa i trappor, lyfta vikter och gå omkring på ett mässområde i sju timmar utan smärta. De flesta dagar är hon smärtfri. Smärtan hon då och då upplever kan lindras med enkla stretchövningar och promenader. Trish behöver inte längre receptbelagda läkemedel: ”Jag sa hej då till min smärtspecialist.” Till sin stora överraskning kunde Trish nyligen delta i en bowlingturnering. Hon är dock mest tacksam för möjligheten att kunna krama sin son igen. ”Den sanna glädjen över att kunna vara fullständigt delaktig som mamma igen är ovärderlig ... det var inte bara en gåva till min man och mig, utan min son har fått tillbaka sin mamma.”